jjvvss

Som rubriken lyder, för att bli en ny person så måste du döda dig själv först.

Det är nog ganska sant? Har faktiskt inte tänkt på det förrän nu, men jag är långt ifrån den personen som jag var för bara ett par månader sedan.

Detta kan låta lite random, men jag satt vid köksbordet och bara tänkte lite på hur mitt liv ser ut just nu, hur det har sett ut med upp-och nedgångar och även hur min framtid, att den kanske kommer att visa sig bli bra iallafall?

 

Till en början: För två månader sedan t.ex. så trodde jag att jag inte hade någon framtid överhuvudtaget. Ingen skola, ingen pojkvän osv. Kände mig ganska så värdelös om jag ska vara ärlig. Såg mig själv i spegeln varje dag och tänkte alltid någonting i stil med

 

 

"Snacka om att du är värdelös. Hur ska någon någonsin vilja ha en sån som dig?"

 

Att känna så varje dag är ganska deprimerande, men det får en att uppskatta så mycket som händer med tiden! Jag är mer ambitiös i skolan då jag först fick besked om att jag inte kommit in på någon av linjerna som jag sökte till men jag var som nionde reserv på Samhällsvetenskapliga programmet. Kan ni tänka er hur jag kände när jag fick reda på att det redde ut sig? Bestämde mig för att börja om. Starta ett nytt, bättre liv som jag faktiskt skulle kunna ta mig igenom. Men då måste man döda sig själv först och det är inte det lättaste!

 

Jag har ändrat mina tankebanor från att se allt negativt till att se små ljusglimtar t.o.m. i saker som jag tycker är dåligt. Att släpa sig iväg till skolan med ångest är svårt, ska inte försöka lura i er något annat, men man måste se mera framåt. Hoppar jag av skolan och blir utan utbildning, hur kommer allt se ut om tre år från nu? Jobb, socialisering osv?

Det är sådana frågor som jag ställer till mig själv varje dag för att kunna se det positiva i saker och ting. Jag sätter mig och gör mina läxor även om jag bara känner för att ramla ihop på golvet och aldrig mera resa mig upp. Bakslag får man räkna med, men det är bara att bita ihop och kämpa sig igenom motgångar. Det som inte dödar dig, gör dig bara starkare.

 

Jag hoppas att detta inlägg kan få folk att se på livet med en helt annan inställning. Jag vet att det finns folk med samma ångestproblem som jag har läser detta. Kanske en inblick i andras problem kan hjälpa en själv? Vad vet jag men det kan vara värt ett försök!

 

Har bestämt mig för att gå igenom lite av mina erfarenheter kring detta med ångest och att vara trött på allt. Dåliga som bra. Detta är saker som jag inte är så bekväm med att varken prata eller skriva om, men förr eller senare måste man accetera att saker som varit inte kan förändras och varför inte då dela med sig? Blir antingen i ett långt inlägg där jag tar upp det mesta eller i små inlägg med små doser. Det är något jag måste fundera på!

 

Peace <3